Sollerö gemensamhetsskogs Samfällighetsförening vill med detta dokument informera skogsägare om gemensamhetsskogens syfte vid bildandet.

Dokumentet tjänar även som en sammanfattning av Stadgar och Reglemente.

PM

SOLLERÖ GEMENSAMHETSSKOG

Historik

Sollerö gemensamhetsskog (registrerad som Mora Bengtsarvet s:1) bildades vid Laga skiftet på Sollerö socken, vilket pågick under åren 1946-1979. Gemensamhetsskogen innehåller f.n. cirka 1800 ha mark.

Vid laga skiftet väcktes frågan om bildande av gemensamhetsskog vid förrättningssammanträde 1956-10-29:

§ 270

Frågan om den sockensamfällda markens användning vid laga skiftet upptogs. Den areal som blir över efter det erforderliga undantag gjorts blir mellan 200 och 300 hektar. Lantmätaren ansåg det vara lämpligt lägga ut denna skogsmark som gemensamhetsskog.—

Johan Svensson framhöll betydelsen av att Sollerön haft tillgång till alla samfällighetskassor. Han ansåg det vara det minsta att den sockensamfällda marken lägges ut gemensamt. Adolf Knutz yrkade att även andra samfälligheter utläggas gemensamt. —

Och behandlades vidare vid sammanträdet 1956-11-12:

§ 279

Frågan om gemensamhetsskog upptogs därefter.

Johan Svensson uttalade sig för att den samfällda marken utlägges som gemensamhetsskog och yrkade om att en kommitté utses som skulle komma med förslag om storleken av en sådan. Avkastningens användning hittills visar att det behövs ha tillgång till sådana medel, och han ansåg, att man i framtiden behöver ha tillgång till lika mycket bör åtminstone ingå.—-

Det tillsattes en kommitté—

Och vid et. Samtliga bysamfälligheter på ön och den sockensamfällda marken sammanträdet 1957-01-02:

§285

Frågan om utläggande av gemensamhetsskog av samfällt hävdad mark återupptogs. Den kommitté som tillsatts jämlikt § 279 hade sammanträtt och lantmätaren redogjorde för vad som därvid framkommit. — Då parterna sålunda ej kunde enas föreslogs att bolagsandelarna skulle utbrytas och att återstoden av socken- och bysamfälligheterna skulle utläggas som gemensamhetsskogenligt 10 kap. 5 § punkt 1. Undantagen vid skiftet skulle utläggas av oskifto.— Lantmätaren  Welander ansåg att jordägarna ej har någon fördel av att bolagen ingå i en gemensamhetsskog, då deras andel däri ej uppväger deras väghållningsskyldighet utan att bolagen måste tillskjuta ytterligare medel. Då vore det lika bra att bolagen helt och hållet betalar sin väghållning direkt.

Mås Anders Jönsson förordade att bolagens andelar utbrytas och att resten utlägges till gemensamhetsskog. Det skulle bli ca 1000 hektar vars avkastning skulle räcka till för väghållningen. Gustav Svensson ansåg att det vore viktigast att en fördelning av vägkostnaden mellan bolagen och övriga göres. För de övriga vore det till fördel att ha tillgång till samfällda medel.

Ingen hade något att erinra mot förslaget att efter utbrytning av bolagens del av den sockensamfällda och den för de olika byarna på ön samfällda marken utlägges som gemensamhetsskog.

Efter överläggning meddelade förrättningsmännen utlåtande i enlighet med det av delägarna godkända yrkandet att den sockensamfällda marken och den för byarna Bengtsarvet, Bodarna, Bråmåbo, Gruddbo. Häradsarvet, Rothagen och Utanmyra samfällda marken skulle efter det att Korsnäs Sågverks AB, St, Kopparbergs Bergslags AB och Kopparfors AB andelar utbrutits utläggas som en gemensamhetsskog för övriga delägare enligt bestämmelserna i 10 kap. 5 § under p. 1 jorddelningslagen.

Utlåtande skulle jämlikt 4 kap. 4 § jorddelningslagen underställas ägodelningsrättens prövning.

Ägodelningsrätten fastställde 1957-05-28 utlåtandet (bilaga CI till förrättningsprotokollet).

Reglemente för gemensamhetsskogen antogs (i enlighet med den då gällande s.k. bysamfällighetslagen) av delägarna 1968-04-24 och innehöll bl.a. följande bestämmelse:

§ 11

—-,

dels ock att behållna avkastningen bör antingen användas till företag, som länder till gemensam nytta för de fastigheter, vilka har del i ägan, såsom skogskultur, anläggning och underhåll av vägar och broar eller dylikt eller ock till fondering eller utdelning till delägarna efter delaktighet i ägan.

Vid sammanträde 1994-10-18 övergick man från förvaltning enligt bysamfällighetslagen till förvaltning enligt den s.k. samfällighetsförvaltningslagen (1973:1150). Man antog nya stadgar med bl.a. följande innehåll:

§ 1 (Firma)

Föreningens firma är Sollerö gemensamhetsskogs samfällighetsförening.

§ 3 (Grunderna för förvaltningen)

Samfälligheten skall förvaltas i enlighet med vad som vid bildandet bestämts om dess ändamål.

§ 17 (Disposition av avkastning)

I det fall stämman beslutar om att fördela uppkommet överskott skall detta ske efter medlemmarnas andelar i samfälligheten.

Vägar

Vid laga skiftet utbyggdes vägsystemet med inägovägar och skogsbilvägar. En vägförrättning genomfördes och avslutades 1968-04-04. Därvid bildades ett antal vägsamfälligheter:

Solleröns vägsamfällighet omfattande vägarna på ön (sedermera registrerad som Bengtsarvet ga:1)

Ryssa vägsamfällighet omfattande skogsbilväg och inägovägar (Ryssa ga:1)

Gesunda vägsamfällighet omfattande inägovägar (Gesunda ga:1)

Björkas vägsamfällighet omfattande skogsbilvägar och inägoväg (Björka ga:1)

Mångbergs vägsamfällighet omfattande skogsbilvägar (Mångberg ga:1)

Sälens vägsamfällighet omfattande skogsbilvägar (Gesunda ga:2)

Kostnaderna för underhåll av vägarna skulle, i den mån de inte uttogs genom vägavgifter och slitageersättningar, fördelas mellan delägande fastigheter efter särskilt åsatta andelstal.

Vid förrättningen bestämdes vidare, att för skogstransporter i första hand skulle uttagas vägavgifter. Särskilda avgifter skulle också uttagas för fritidsstugor liksom för transporter av annat slag än för virke. Slitageersättning skulle betalas för transporter i anslutning till fiskets utövande.

Vägavgifter och slitageersättningar är indexreglerade.

Gemensamhetsskogens avkastning

Alltsedan dess bildande har gemensamhetsskogens avkastning använts för att täcka kostnaderna för dess förvaltning, men även för att täcka de enskildas utgifter inom Solleröns vägsamfällighet. Vidare har lämnats bidrag till socknens övriga vägsamfälligheter. Bidrag har också lämnats till olika ideella föreningar inom socknen, till beläggning av gång- och cykelväg, till iståndsättning av byggnad och till inägodiken.

Synpunkter

Laga skiftet på Sollerö socken handlades enligt bestämmelserna i den numera upphävda jorddelningslagen (JDL). I lagens 10 kap. fanns regler om undantag av mark från skifte för att tillgodose för delägarna gemensamma behov. Av ovan återgivna utdrag av laga-skiftesprotokollet (främst § 285) framgår, att det fanns ett starkt intresse bland de enskilda jordägarna att som samfällda få behålla vissa tidigare samfällda ägor för att därigenom få tillgång till medel, uppenbarligen främst för väghållning. Lagen gav inte möjligheter för förrättningsmännen att tillgodose önskemålet annat än genom att inrätta en gemensamhetsskog . Sollerö gemensamhetsskog bildades med stöd av bestämmelserna i 10 kap. 5 § p.1 JDL. Enligt lagtexten fick skogsbärande eller till skogsbörd företrädesvis tjänlig mark under vissa förutsättningar avsättas ”till gemensamhetsskog för att till delägarnas gemensamma nytta förvaltas i enlighet med vad därom är särskilt stadgat” (därmed avsågs, enligt Grefbergs kommentar till jorddelningslagen, lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter mm).

Man bör betänka, att man i Siljansbygden vid denna tid fortfarande i rätt stor utsträckning var inriktad på naturahushållning. Den enskilde markägaren hade ofta ingen sysselsättning utanför lantbruket och därmed inte tillgång till så mycket kontanta medel. Kostnaderna för olika gemensamma ändamål bestreds vanligen alltså inte genom uttaxering utan av kassor som byggde på inkomster från olika slags marksamfälligheter, t.ex. bysamfälligheter, sockensamfälligheter och besparingsskogar. Någon avstämning om vars och ens ”enskilda nytta” av utbetalningen från dessa kassor stod i proportion till delägarnas andelar i de olika samfälligheterna förekom naturligtvis inte. Och det var förmodligen inte heller Sollerö-karlarnas mening vid behandlingen av frågan om bildande av gemensamhetsskog, att stödet till underhållet av deras gemensamma vägar skulle fördelas efter någon princip om absolut rättvisa.

Av ovanstående redogörelse framgår att det egentliga syftet med gemensamhetsskogen var att avkastningen skulle användas till vägunderhåll av de samfällda vägarna inom socknen. Att gemensamhetsskogen avsattes för främst vägunderhåll tedde sig än mer naturligt för delägarna eftersom inget enskilt ägoinnehav lades till grund för andel i gemensamhetsskogen utan all den mark som grundade delaktighet i skogen var samfälld, dels för socknen, dels för de olika byarna. Det var angeläget att behålla de gamla gemenskaperna, men det var också viktigt, för båda parter att bolagen inte längre hade någon del i denna gemenskap.

Sollerö Gemensamhetsskog har således en egen historia och skiljer sig därigenom från vad som normalt drivit bildande av gemensamhetsskogar. Att skogen avsattes för främst vägunderhåll har även uttryckts i tidigare reglemente för besparingsskogen, se ovan, varav framgår att avkastningen bör användas till företag som länder till gemensam nytta för delägarfastigheterna såsom ”anläggning och underhåll av vägar och broar eller dylikt”.

Nuvarande stadgar:

Dessa bygger helt på LMV:s normalstadgar och möjliggör för föreningen att förvalta sin skog och disponera eventuellt överskott i enlighet med de ändamål delägarna avsett då gemensamhetsskogen bildades, d.v.s. i enlighet med de syften och ändamål som ovan redogjorts för.

Nuvarande stadgar ger således utrymme för samfällighetsföreningen att fullgöra de ändamål för vilka gemensamhetsskogen bildats med beaktande att medelsanvändningen bedöms komma delägarna till gemensam nytta.

I denna del kan konstateras att föreningens verksamhet hitintills av delägarna ansetts vara bedriven i enlighet med vad lag och stadgar anger.

För det fall samfällighetsföreningen önskar ett förtydligande av ändamålet med gemensamhetsskogen kan i och för sig under § 3 i samfällighetsföreningens stadgar anges något om medelsanvändning till underhåll av vägar etc. men detta ter sig obehövligt eftersom ändamålet och syftet med gemensamhetsskogen väl framgår av lagaskiftes-handlingarna i enlighet med vad ovan redogjorts för.

Falun den 24 augusti

Lars-Göran Eriksson        Kjell Westling