Lövbergs fäbod ligger högt. Du har passerat de branta backarna ”Stupränno,” ”Tveråbåck” och ”Grindbåck” för att komma hit. Tänk dig hur det var att vandra uppför med alla djur. Lövberg är en sägenomspunnen fäbod med massor av trolldom och skrymt. Och med anor från gruvdriften i Flenberget. Flenberget är förknippat med ett otal sägner och berättelser om fyndigheter av koppar- och silvermalm. Anknytningen till Falu Koppargruva är ofrånkomlig. När det stora raset skedde i Falu Koppargruva 1687
ledde det till omfattande prospekteringar i andra delar av Dalarna för att finna alternativa möjligheter till fortsatt brytning av kopparmalm i landskapet. I mitten av 1700-talet började sannolikt kopparbrytningen på Flenberget.
Ett besök vid Flengruvan ger ett överväldigande och storslaget intryck. Storgruvan ligger på bergets branta sydsluttning med en majestätisk utsikt över skog, berg och vatten. En spännande vandring väntar.
Här på Flenbergets branta sydsluttning ligger Storgruvan. På den högre belägna bergsplatån finns lämningar efter
Mellangruvan och Lillgruvan. Enligt sägnen ska kopparmalmsfyndigheten vara brorslotten till Falu Koppargruva.
Brytningen skedde med tillmakningsmetoden. Torrt virke staplades mot berget och antändes. Berget sprack av värmen och kunde brytas eller huggas loss med släggor. Vatten kastades även på det varma berget och den hastiga
temperaturväxlingen spräckte massorna. Det gick åt mängder av virke som höggs på berget så att det blev kalt.
Ordet ”flen” betyder just kalt. Vid brytningen uppstod stenskravel som ligger kvar i sluttningen.
Gruvöppningen är ca 3–3,5 m och gruvan sträcker sig 20–25 meter in i berget. Vattendjupet bedöms vara 1–1,5 m
men det sägs att djupet uppgår till ca 20 m på sina håll. Någon avrinning finns inte så hela gruvan är vattenfylld.
Malmen bars sannolikt på bårar nedför branten till närmaste körväg där häst och vagn tog vid och transporterade
malmen till smältugnar vid Mångån och uppströms Mångsjön. En sträcka på ca 4–5 km.
Gruvdriften, som började i mitten av 1700-talet, låg nere under många år men återupptogs under 1890-talet. I över
120 år har dock gruvan legat tyst och öde.