Yrkesfiske förekom inte alls i Solleröbornas hushållning utan fisket gav ett värdefullt tillskott i mathållningen. I den muntliga berättartraditionen framhölls att Siljansfisket till stor del var notdragning. Notfisket avsåg framför allt nors och blikta. Norsen lekte på våren och fångades i stora mängder. Bliktan (en art av siklöja) brukade gå till från midsommar och fram till augusti. Längre fram under hösten återkom bliktan igen. Tunnbröd med blikta är fortfarande en delikatess här på ön.
En not från tidigt 1900-tal var 2 m djup och ca 42 m lång fördelat på två armar. Notarna hade maskor i flera storlekar från 1–3 cm. Som sänken användes horn med inkilade stenar. Sollerönoten kallas ”spillernot”. Det var en not med spjälor fästade på. Varje spjäla var 50–60 cm lång, 7–10 cm bred och 1 cm tjock. Spjälorna hjälpte till att få noten att stå upp i vattnet och hålla fisken kvar inne i noten. Idag är spjälorna ersatta med block av cellplast.
Notdragningen sker vid öppet vatten och alltid mot land. Det var den vanliga Solleröbåten som användes vid notdragningen.
Runt Sollerön och på många av holmarna på västsidan fanns många så kallade notstäder. På öns sydöstra strand låg notstäderna tätt.
I modern tid, sent in på 1900-talet, arrangerades varje år Siljansmästerskapen i Notdragning med många notdragarlag från Nusnäs, Färnäs, Sollerön och andra orter kring Siljan. En populär notstad var här i Budsta där det fortfarande händer att bybor i Bråmåbo drar not.
SV_SE