Solleröns säregna välstånd under vikingatiden skapades av den järnframställning som bedrevs. De geologiska förutsättningarna gjorde att järnrikt material samlades i klumpar i sjöar och myrar. Järnklumparna tillvaratogs och efter en rad processer utvanns smidbart järn. Myr- och sjömalmen lades i rostugnar tillsammans med bränsle för att avlägsna vatten och organiska ämnen ur malmen. Malmen lades sedan i blästor, en murad ugn med stenplatta i botten, fylld med torrt bränsle och kol. Malmen smältes under stark hetta med hjälp av bälgar som tillförde luft. Bälgarna trampades eller pumpades för hand. Senare förlades blästorna vid vattendrag och då drevs bälgen med vattenkraft.
Den smidda malmen kunde sedan smidas av skickliga hantverkare till vapen, verktyg och tillbehör i hushållen. En stor del av järnet smältes till järntackor som sedan fraktades till dåtidens centrum i Sveariket, dvs. Mälardalen med huvudorten Birka.
Järnframställningen ger än idag sina tydliga spår i naturen. Blästorna lämnade biprodukter i form av slagg. I stort sett runt hela Solleröns stränder kan mindre slaggvarpar ses där blästorna funnits. Sekler av växtlighet döljer de flesta blästor och det fordras kunskap för att hitta dem. Bergshanteringen i Bergslagen konkurrerade så småningom ut myrmalmen i kvalitet och kvantitet.
På Sollerö Hembygdsgård har Hembygdsföreningens Vikingagrupp återskapat en blästa.
SV_SE