Solleröborna var redan på 1600-talet beroende av fäbodbruket och hade organiserade buföringar från hemgårdarna. Buföring betyder att djuren förs till fäbodarna – ”budär” på sollerömål.
Öns åkermarker var otillräckliga och bönderna var beroende av fäbodarnas åkrar och kreatursbete. Solleröns fäbodar ligger i skogarna på fastlandet väster om Siljan.
För att klara transporten av djuren över vattnet lastades kor, getter, får och hästar i s.k. storbåtar och roddes över vattnet till fastlandet. Storbåtarna hade ett årpar i fören och ett i aktern och mellan dessa fanns kreaturen. Vid hårt väder kunde överfarten bli besvärlig och mycket riskfylld.
På öns västra strand fanns flera lasthamnar för storbåtarna. Det byggdes även pirar av sten och timmer där storbåten lätt kunde lägga till. Resterna av en sådan pir kan än i dag ses mellan Kulåra och Tallnäs ca 100 m söder om skylten.
Solleröns fäbodväsen var ett av de mest utvecklade i Siljanstrakten. Efter buföringen från ön vistades kreaturen och vallkullorna först en tid i hemfäbodarna. De kallades även för åkerfäbodarna och de var belägna på fastlandet närmast Siljan. Ungefär mitt i sommaren drog vallkullorna västerut till mellanfäbodarna. Där fanns endast små odlade åkrar och skogsbetet dominerade. När betet var slut i mellanfäboden bufördes till långfäbodarna där boende var primitivt för både människor och boskap. Fram mot hösten återvände vallkullorna till mellan- och hemfäbodarna for att slutligen komma hem till gårdarna på Sollerön fram emot allhelgonahelgen och ibland inte förrän nära jul.
Under större delen av den ljusare årstiden förde vallkullor och boskap närmast en nomadiserande tillvaro med flyttningar mellan de tre fäbodområdena. Under vistelsen i fäbodarna tillverkade vallkullorna smör, messmör och ost som hämtades av folk från hemgårdarna.
Buföringen var strängt reglerad. Datumet för buföring bestämdes av sockenstämman och lästes upp i kyrkan. Efter det datumet skulle alla djur vara flyttade från ön och den som inte rättade sig efter beslutet kunde drabbas av böter.
Mer om buföring
Sool-Öen är vår hembygdsbok. Den handlar om Sollerö socken ur både gammalt och nytt perspektiv. Utgivare är Sollerö hembygdsförening och det redaktionella arbetet sköts av en kommitté inom föreningen.
SV_SE