En fast broförbindelse över Siljan hade länge stått på Solleröbornas önskelista. Vägförbindelsen mellan Sollerö kyrka och Gesunda fäbod byggdes 1879–1893.
Man började med att i liten skala köra sten till den planerade vägbanken. År 1887 kom stenkörningen igång rejält. Finansieringen var en nyckelfråga som måste lösas. Ett statsbidrag på 33 000 kr var grundplåten. Därefter följde fyra
uttaxeringar där varje jordbruksfastighet och person på Sollerön mellan 16 och 60 år betalade 1 kr och 27 öre som gav 11 470 kr. En stor del av Solleröns befolkning arbetade mer eller mindre sporadiskt med vägbygget.
Under åren 1890–1892 kördes 15 800 lass med sten och grusfyllning till en kostnad av 4 369 kr (28 öre per lass). Varje lass var minst 0,566 kubikmeter. När vägbanken hit till Lerön var klar byggdes flottbron mellan Lerön och
fastlandet. Flottbron öppnades för trafik hösten 1892 och hastighetsbegränsning infördes. Anledningen var att bron kunde ta skada om hästekipagen körde fortare än de gående. Bron var byggd så att den kunde öppnas för båttrafik. De totala kostnaderna blev 53 294 kr. Vägbanken byggdes på senare med några decimeter för att klara högt vattenstånd vid vårfloderna.
Skinnar Karin Andersson anställdes 1892 som brovaktare och bodde i en liten timmerstuga här på Lerön. Vissa tider fick hon öppna och stänga bron flera gånger per dag. Bron öppnades genom ett sinnrikt spel där flotten flyttades
ur bron och lade sig bredvid bron så att båten kunde passera. Det var flottningsbåtar som hämtade timmer vid Ryssåns utlopp, tegelbåtar och stora kolpråmar som drogs av en liten ångbåt. Kaptenen på kommandobryggan gjorde alltid honnör till Skinnar Karin. I hennes jobb ingick också att hålla flottbron ren. Hästtrafiken var livlig och hästarna
lämnade åtskilligt efter sig.
Bron till fastlandet innebar att det blev fart här på Lerön. En såg som drevs av en ångmaskin byggdes. Arbetstillfällen uppstod. Skinnar Karin drev ett litet kafé i sin brovaktarstuga där hon sålde bullar och lemonad under sommaren.
Under vintern var det av naturliga skäl ingen båttrafik men så fort isen gick upp kom flottningsbåtarna.
Längre fram på våren började buffringen med djur till fäbodarna och den fortsatte tills Sollerön var nästan folktomt. Bufförslasset var fyllt med förnödenheter och med många barn som såg fram emot lemonad och vetebulle i Skinnar Karins café.
Några år efter att sågen hade kommit igång startades en båtfabrik i anslutning till sågen. Yrkesskickliga hantverkare startade produktionen av en båttyp som var helt ny för Siljan. Det var de så kallade Pettersson-båtarna som
vid seklets början började byggas i Roslagen. Långa och smala båtar med två inombordsmotorer på 3–6 hk. Toppfarten var 6–7 knop! Båtarna blev mycket populära som fritids- och nöjesbåtar. De var sjövärdiga och tålde hög
sjö.
Efter 10-tal år lades emellertid sågen ned och några år senare även båtfabriken. Den troliga orsaken var ekonomiska problem. Fabriken revs och virket användes senare i bygget av Ryssa Allianskapell. Tiden gick och den gamla flottbron hade tjänat ut sin tid. Vintern 1933 började en ny bro – ”Nybruni” – att byggas. Med häst och kärra kördes sten och fyllnadsmaterial för landfästen och fundament. Dykare förberedde sjöbottnen för stenkistor och pålning.
Körare hämtade färdigblandad betong, körde ut på isen, upp på flottbron och tömde betongen i stenkistorna. Det var inte lätt att ha den gamla flottbron som arbetsplats och vändplan. Trafiken skulle ju också fram. Bron försågs med trafiksignaler eftersom den var enfilig.
”Nybruni” ersattes 1997 av den bro – Soldbruni – som idag binder samman Sollerön och Gesunda. Bron är indelad i tre spann, löper i en svag sväng, har en längd av 197 m och en segelfri höjd på 5 m. Den 10 september 1997 skedde invigningen inför ca 500 ortsbor, ångfartyget Engelbrekt och många småbåtar.
Här på Lerön finns en hamn med livlig trafik av fritidsbåtar. På Leröns norra sida ligger Sollerö IF: s roddsektions båthus för kyrkbåtar och tävlingsbåtar. Genom åren har Sollerön fostrat flera svenska mästare och olympiska roddare.
Lerön är belägen mitt i en arkipelag (skärgård) med ett 20-tal skogbevuxna obebodda öar. Ett härligt rekreationsområde för båtliv och fritidsfiske. Det påstås att det nappar bra både på sommaren och vintern. Med kanot eller båt kan du göra flera sköna strandhugg. På sommaren bjuder naturen på njutningsfyllda solnedgångar.
SV_SE