På Sollerön var människor i många århundraden helt beroende av båtar innan det byggdes en bro 1892. Därför utvecklade man båtbyggnadstekniken och blev erkänt skickliga båtbyggare.
Solleröbåtarna var lätta, smidiga och bärkraftiga samt kunde stå emot storm och höga vågor på Siljan. Kyrkbåtarna byggdes i princip på samma sätt som Solleröbåtarna. De var 16–18 m långa, 1,75 m breda med plats för 8–10 årpar.
De så kallade ”Sturbåtarna” byggdes i princip som kyrkbåtarna. De skulle kunna bära tung last och klara hård sjö. Dessa båtar fraktade kreatur från Sollerön till fastlandets fäbodar.
”Sturbåtarna” hade en tvärbak som fälldes ned när båten lagt till vid en brygga. Bryggorna var byggda så att det var lätt att backa intill bryggan, fälla ned aktern och leda över hästar och kor. Den ”Sturbåt” som ligger här i Lövnäs är den enda som finns bevarad. Båten är inte utformad med tvärbak. Båten är 9,5 m och 2,7 m bred. Man kunde lasta 4 hästar eller 8 kor och det fanns plats för 4 roddare. År 1845 var det hela 6 000 djur som skeppades över i Sturbåtarna”.
När Sollerön fick broförbindelse med Gesunda 1892 hade ”Sturbåtarna” tjänat ut sin roll.
SV_SE